Jag...

Jag menar hur det e nu o hur det var o hur de kan bli...

när man var liten var det bra.. då hade man inga problem.. man lekte, käkade saft o bullar, kollade på disney filmer (aristocats,snö vit, ronja mm )... varje dag varade en evighet och man hade så roligt... jag är inte på något sätt missnöjd med min barndom.. det var helt underbart! enda problemet är att det är slut. jag kommer aldrig att uppleva det igen... aldrig.

nu ska man tydligen ta ansvar för sitt liv. det kan inte jag, jag är totalt ansvarslös.. jag klarar inte av att städa mitt eget lilla hem längre. jag minns för några månader sedan - då var mitt hem jättefint.. jag brydde mig i alla fall om något. nu ser här ut som skit och jag bryr mig inte om nåt - jag vill bry mig. men jag kan inte... det finns inget viktigt att bry sig om... eller?


ibland är jag på så bra humör när jag tänker på framtiden. jag är väl medveten om hur intelligent jag är, och om jag bara har viljan så kan jag gå väldigt långt. ibland får man dessa planer -att bli något betydelsefullt.helt plötsligt vill man en massa saker det känns så bra just då - men när jag tänker efter är det bara skit. för jag har ingen motivation.

jag har mått super bra hela sommaren då jag jobbat som fan... ja massor så man kännt hur slut man kan va i huvud o kropp då man slitit en massa... men ja jag har bara anställning månaden ut tyvärr... sommar jobb tar slut då sommaren tar slut ju... har ansökt o kämpat om att få förlängt o få annan typ av anställning men det ser kolsvart ut på den fronten tyvärr.. grrr... har bara några få jobb pass kvar nu... stor trivs på jobbet ja jag lovar det e så!

jag funderar ibland om det är finns en enda anledningen jag har att gå upp på morgonen (även om det ibland är lite problematiskt). vad ska motivera mig? jag har inget att leva för, så det är en svår fråga.

läsa vidare? knappast. jag vill egentligen...men  ... jag är heller inget läs huvud o de jag vill komma in på e så gott som omöjligt du!! det va lättare förr att gå på konstfacket än vad det är idag... fast jag vet vad jag vill läsa o helst på distans så jag kan jobba samtidigt typ o ta de i min egen tackt... vilket e sakta! haha

varför klagar jag? jag har en jättebra familj, bra vänner, materiellt sett ligger det bra till, det jag gillar allra mest - livemusik - upplever jag inte så väldigt ofta längre tyvärr...

jag saknar scouterna väldigt mycket saknar att ha ett el flera möten att gå till o ha kul på träffa scout vännerna åka på läger o skratta o ha kul mm... men så klart e de inbördes krig i kåren jag hör till... så jag har inte varit aktiv scout på länge nu tyvärr... dock inte mitt fel...

men ändå är allt skit? ja... jag har gjort så mycket roligt. men ett sätt betyder det ingenting egentligen. så många stunder av glädje, och jag har inga problem att ha kul nu för tiden heller, oftast, men när man reflekterar över det spelar det ingen roll.

jag behöver nåt... jag behöver en mening. en anledning till att andas... om man inte har en anledning till det, varför göra det? som det ser ut nu så har jag ingen aning.
ibland önskar jag att jag vore otroligt dum i huvudet - jag är för medel smart för mitt eget bästa. jag förstår för mycket innom vissa saker men e hel trög innom annat... idioter har det nog mycket lättare... kanske... eller..?

de vill nog vara som jag - men inte lika mycket som jag vill vara som dom...

(en sista sak..! jag har tittat på film ganska mycket på sistonde som är bra tidsfördriv. vill säga det att jag hatar filmer med omotiverat lyckliga slut samt uttrycket ?man får vad man förtjänar?. den meningen är det dummaste jag hört - man får INTE vad man förtjänar, för livet är inte rättvist, även om en del vill tro det. det finns mycket bra folk som tvingats gå åt helt fel håll)...