Jag...

På väg genom Ingemansland, jag håller i en bild, ett gammalt fotografi från en svunnen tid. Det är det sista minnet jag har, av vad vi sagt och gjort, det ända jag vill hålla kvar det ända som betyder något stort.

En person sa till mig gå din egen stig låt dina drömmar bära dig, först då kan du vara fri?

Men nu ser jag allt hur allting blev ändå hur jag gå åt samma håll o i nästan samma spår

Tiden går och allt man får är sånt som växer ur det man sår.

Var är du? Var gömmer du dig nu?