Jag...

Vad har hänt?

Jag kände inte igen spegelbilden av den som ska föreställa mig, eller snarare mitt yttre jag!

Det liksom lös runt om el nje fel val av förklaring.

Det såg inte ut som de brukar o har gjort länge nu. Det tog ett tag innan jag upptäckte vad det var som var fel el nä inte fel precis utan förändrat. Men det är inte förändrat till det sämre utan snarare tvärt om det till bättre får jag tro o hoppas på. Det åter står o se det med tiden om de håller o det där lysandet leendet stannar kvar på läpparna!

Hon tittade tillbaka på mig med ett lysande leende jag inte sett på länge o ändå ses vi var morgon o kväll då de inte alls brukar vara så som nyss utan bara en neutral min el den där väldigt förvirrade varianten el trött o gäspande. Hoppas det kommer hålla i nu det e så mycket trevligare att få detta bemötande när vi ses den lilla stund då tänderna borstars el håret fixas till en snabb stund var dag?

För en gångs skull känner jag mig lite väl uppåt på nåt vis, men vet inte vad jag är glad för eller gör mig så här? Jag brukar vara mer neutral mot lite mer åt de positiva hållet typ men inte så som de e nu typ! Ta vara av de så länge de varar var glad le för tusan spontant de e bra de sluta klura på varför de e som de e? *ler*